pps

Folk som lyssnar högt på musik med mobilen på allmänna färdmedel så som bussar & tåg borde få en fet smäll rakt i magen, en bajskaka uppkörd i ansiktet och en flaska tårgas sprayad rakt i ögonen.
Detta gäller även de som pratar i mobiltelefon på ett bibliotek.

Igår gjorde jag ett big achievement. Vad det var tänker jag inte berätta.

För övrigt kör jag 140 knyck o vågar inte sakta ner på grund av rädslan att i så fall aldrig mer komma igång.

Warner Bors. presents... *dam dam dam*

Idag har jag varit:
*Arg
*ledsen
*orolig
*irriterad
* i jävligt obehagliga situationer
*ätit våfflor
*satt upp en ny klocka på väggen
*blivit o-sur
*blivit sur & förbannad igen
*kommit på TVÅ stora upptäckter, iallafall för mig, lite internt
*Blivit ännu mer lack...
*bestämt mig för att det är dags att sova.

Jag bör förtälja, bekänna och kritisera

Förtäljelsen:
Den 1a drömmen, natten mellan söndag & måndag, uppstod i mitt huvud efter att jag, innan jag somnade läste om Unit 731 [Klicka på texten för att läsa du också].
Vi var i en by någonstans i ett bergigt landskap. Det var jag, lite halvnära vänner, vetenskapsmän och min mobiltelefon.
Dessa vetenskapsmän var inga sådana som vi samtalade med, vi i byn visste bara om att de fanns i närheten, det kunde vara vem som helst, för de var maskerade. En dag kom ett plan flygande över byn och vissa av invånarna betedde sig mycket märkligt. Vi förstod alla att det var Unit731 som påbörjat sin största operation ever. Min mormor ringde & sa att hon hade en flygbiljett hem till mig, efter den hemska nyheten hade hon skyndad till resebyrån & bokat en biljett hem till mig.
Jag packade mina väskor & gav mig ut. väl ute var det kaos. Jag slängde bort mitt SIM-kort till mobilen så ingen skulle kunna spåra mig, kastade mina väskor i en å så att jag skulle kunna springa fortare och gav mig sedan ut på ett fält. Det flög helikoptrar över och letade efter rymmare och i den stunden slog det mig att fältet jag befann mig på antagligen var besprutat med gift, så jag sökte reda på nytt gömställe. På vägen i all hast mötte jag en person, som sa att h*n kunde föra mig i säkerhet. Inte förens jag började följa efter personen slog det mig att det kanske var en av Unit731:arna, då blev jag skeptisk. Men det får bära eller brista tänkte jag och följde efter.
Vi kom fram till ett brinnande oljefat där folk stod o laddade mobiler, pratade och försökte lugna ner varandra. Någon pratade med sin man, då slogs jag av ånger o kom på att Phil inte visste vart jag var, o jag hade ju slängt min mobil, så jag kunde inte höra av mig.
Nåväl, jag hade inte tid att fundera över saken, utan då blev hela gruppen förflyttade, vi togs in i en stor lokal där de hade ett saltvattensakvarium med helt förtrollande fiskar. Alla stog vi där och beundrade dem när jag fick panik... Hade jag missat mitt flyg? Här kunde jag ju inte stå.
Jag sa lite tyst till en man bredvid mig att jag var tvungen att ge mig ut igen.
Då avslöjades det att alla i rummet, alla akvarieskötarna, var med i Unti731 och hade grundlurat varenda kotte.
Sen vaknade jag.

~*~

Inatt, mån-tis, drömde jag då jag låg i Phils säng & efter mycket om och med hade somnat, följande:
Det var realtid, men det var runt jul. Vi var ett par stycken som satt vid nån slags värmekälla ute, det var nån slags samlingsplats där många nära & bekanta hade samlats, jag vet inte varför.
Vi satt och pratade, Phil var där vet jag iallafall. Helst plötsligt frågade jag honom hur många han haft analsex med, 2, inklusive mig, var hans svar. På något sätt kändes det märkligt, så diskussionen fortsatte.
Jag tror jag led av minnesförlust, för helst plötsligt började jag fråga om mitt eget liv, varpå någon i församlingen kunde hela min historia och började berätta den.
Det var långt & krångligt, men det jag minns är att jag & Phil tydligen hade legat med varandra innan den punkten vi var vid då... min reaktion var "fan va coolt, här sitter jag, 19 år gammal och får berättat för mig i en dröm vad som hände då jag var 12 och fram tills nu, coolt, jag har faktiskt aldrig funderat över den saken innan." Jag tror det var min bror som klargjorde allt detta.
Efter det blev det kaos, hela staden i kaos. Det visade sig att Björn Kjellman, som var huvudkaraktär i en dagligt direktsänd TV serie hade dött, hela världen stannade upp och alla undrade hur vi nu skulle kunna njuta av morgondagens program, om huvudkaraktären var död?!
*woke up*

Nå, det var drömmarna.

~*~

Bekännelsen:
Jag trodde, då jag hörde låten "rocketscientist" på radion, att det Britney Spears som gjort den. När sedan radioprataren avslöjade att det var Teddybears, blev jag ganska paff.

~*~

Kritiken:
Jag tycker Rise against's låt "Hero of War" är så gudomligt avskyvärd. Jag hatar den.
Texten är så jävla klen, gitarrspelandet... allt. De har inte satt en grej rätt i den låten.
Lyssa på den här.

~*~

Camden High Street, miss it.

there, and back again

Nu har jag kommit hem & vart hemma sen söndags.
Har varit på Corren två dagar.
Idag är jag ledig.

Igår var Sofia, 2år, här. Myspys.

Mörs.

.

Inatt far jag till London!
Far iväg från allt kaos som råder här hemma & i mitt huvud.
Det ska bli skönt.
Tjarrå.

19.111.09 | Psyhedelic furs [???]

Har tänkte runt de här rubrikerna som stod för ett tag sen:
RÖKARE HAR LÄGRE IQ!!

-Jaha, o hur f*n vet forskarna det? Det var min första reaktion.
Min andra reaktion, två dagar senare [då mina tankar flög vidare mot framtidsdrömmar] kom jag att tänka såhär: De flesta riktigt bra, djupa, spännande & givande konstnärerna röker ju- en hel del. Betyder det då att konst är sämre än akademiska utbildningar & dyra villor?
I så fall är definitionen av "IQ" helt tvärt om än vad det hade varit om jag fick bestämma...

Onsdag 2Mars 2010

... o klockan är redan halv tio. Trodde den var sju. Men jag antar att tiden går fort när man sätter sig på fel buss mot skolan så man får åka 30 min extra, i onödan. Att man sen blir sen till ett restprov men klarar provet ganska smärtfritt ändå. & att man efter det designar en 'HelloKitty tapet' på en timma, drar i sig lite köttbullar & åker direkt till Federal med Albin efter det... ja det drar på tiden.
Väl tillbaka på skolan varade lektionen i en kvart. När jag gick av bussen hemma mötte jag Björn på väg till tandläkaren. Jag hade också ärenden dit så jag följde med.
Hem, och då hade Björn tagit med sig XboX:et så Halo 3 fick stå & gå tills maten var klar.
När den var uppäten & borta gick vi över till Ellinors hus & skottade snö.
Sen mer Halo3, o nu sitter jag här & klockan är mycket.
Jag hade tänkte ringa Nattis, men hon sover nog som en liten gris, och det det är ju skönt för henne, i och för sig.
Det blir lite Kung Fu panda efter kvällsciggen & sen sängen!
Så- alla som verkligen undrat vad jag hållit på med idag, nöjda med fetaste utvärderingen?

Imorgon... en dag jag knappt tänkt på, allt har gått så snabbt.
19!

HelloKitty-Tapeter & solsken... Men inte fan är jag glad för det...

... 'cuz this fucking weather is worste than an assrape !

Karmapow

Det går inte att gå bredvid gatan, då blir man översprayad med modd som snabbkörande bilar skvätter omkring sig, det går inte att gå på trottoaren, för där är det fullt med bortskottad snö från vägen och man bara halkar runt. Det går inte heller att gå utmed husen där snöslasken är lite mindre, för då är det varning för ras & i så fall dör man.
Så hur gör man?
Man stannar inne! Tyvärr var jag inte så pass smart idag att jag stannade inne, för snöstormen hade inte kommit till mitt hus då jag gick hemifrån.

& i fredags på Platens Bar tappade jag bort min väska, den innehöll ungefär hela mitt liv. den VAR mitt liv, den har vart med på näst intill ALLT jag gjort senaste fem åren, och det kan summeras till ganska mycket.
"Förstår du att hela mitt liv var i den väskan, jag hade överlevt en månad MINST med enbart den väskan till hands". Så sa jag till snuten när jag ringde & polisanmälde den försvunnen klockan 04.00 på fredag till lördagnatten.
Och det stämmer.
För varje timme som går inser jag mer & mer hur mycket jag behövde min plånbok, min mobilladdare, min almanacka...
& väskan var handsydd då jag gick i sjuan, min plånbok var från Indien med fina mönster i lädret, alla mina visitkort jag samlat på mig låg i plånkan... och alla j*vla medlemmskort man samlat på sig.
& i almanckan stod alla viktiga datum & tider jag hade hängt upp min livsglädje på. Nu minns jag bara vilken dag, inte vilken tid. & inte alla små solglimtar av lycka jag skulle få uppleva- jag har glömt dem, eller iallafall tappat bort dem, eftersom jag inte kom ihåg det in the first place, det är ju liksom upphovet till att skaffa en almanacka från hela första början.
& mitt busskort, o alla telefonsamtal jag fått göra pga detta, till bank, polis, trafikmyndigheter...
Mars blir en dyr månad.
Nåväl. *färdig klagad*

Imorse var jag så förbannad på att bli ignorerad på facebook av min käraste, o jag hade inte rökt på 12 timmar, blev ignorerad kvällen innan & som grädde på moset, pricken över i:et, så såg jag saker jag inte vill se.
klockan 07.16 i morse försvann Lil Lina från Facebook.
Men om jag känner mig själv så kommer jag återta den inom ganska snar framtid. Herregud, allt folk jag nu mera INTE kan höra av mig till kommer jag ju sakna.
Dagens i-landsproblem.

I vilket fall är det Bostan TeaParty ikväll på 5an kl 22.00. Det blir alltid nåt att se fram emot.