Jag bör förtälja, bekänna och kritisera

Förtäljelsen:
Den 1a drömmen, natten mellan söndag & måndag, uppstod i mitt huvud efter att jag, innan jag somnade läste om Unit 731 [Klicka på texten för att läsa du också].
Vi var i en by någonstans i ett bergigt landskap. Det var jag, lite halvnära vänner, vetenskapsmän och min mobiltelefon.
Dessa vetenskapsmän var inga sådana som vi samtalade med, vi i byn visste bara om att de fanns i närheten, det kunde vara vem som helst, för de var maskerade. En dag kom ett plan flygande över byn och vissa av invånarna betedde sig mycket märkligt. Vi förstod alla att det var Unit731 som påbörjat sin största operation ever. Min mormor ringde & sa att hon hade en flygbiljett hem till mig, efter den hemska nyheten hade hon skyndad till resebyrån & bokat en biljett hem till mig.
Jag packade mina väskor & gav mig ut. väl ute var det kaos. Jag slängde bort mitt SIM-kort till mobilen så ingen skulle kunna spåra mig, kastade mina väskor i en å så att jag skulle kunna springa fortare och gav mig sedan ut på ett fält. Det flög helikoptrar över och letade efter rymmare och i den stunden slog det mig att fältet jag befann mig på antagligen var besprutat med gift, så jag sökte reda på nytt gömställe. På vägen i all hast mötte jag en person, som sa att h*n kunde föra mig i säkerhet. Inte förens jag började följa efter personen slog det mig att det kanske var en av Unit731:arna, då blev jag skeptisk. Men det får bära eller brista tänkte jag och följde efter.
Vi kom fram till ett brinnande oljefat där folk stod o laddade mobiler, pratade och försökte lugna ner varandra. Någon pratade med sin man, då slogs jag av ånger o kom på att Phil inte visste vart jag var, o jag hade ju slängt min mobil, så jag kunde inte höra av mig.
Nåväl, jag hade inte tid att fundera över saken, utan då blev hela gruppen förflyttade, vi togs in i en stor lokal där de hade ett saltvattensakvarium med helt förtrollande fiskar. Alla stog vi där och beundrade dem när jag fick panik... Hade jag missat mitt flyg? Här kunde jag ju inte stå.
Jag sa lite tyst till en man bredvid mig att jag var tvungen att ge mig ut igen.
Då avslöjades det att alla i rummet, alla akvarieskötarna, var med i Unti731 och hade grundlurat varenda kotte.
Sen vaknade jag.

~*~

Inatt, mån-tis, drömde jag då jag låg i Phils säng & efter mycket om och med hade somnat, följande:
Det var realtid, men det var runt jul. Vi var ett par stycken som satt vid nån slags värmekälla ute, det var nån slags samlingsplats där många nära & bekanta hade samlats, jag vet inte varför.
Vi satt och pratade, Phil var där vet jag iallafall. Helst plötsligt frågade jag honom hur många han haft analsex med, 2, inklusive mig, var hans svar. På något sätt kändes det märkligt, så diskussionen fortsatte.
Jag tror jag led av minnesförlust, för helst plötsligt började jag fråga om mitt eget liv, varpå någon i församlingen kunde hela min historia och började berätta den.
Det var långt & krångligt, men det jag minns är att jag & Phil tydligen hade legat med varandra innan den punkten vi var vid då... min reaktion var "fan va coolt, här sitter jag, 19 år gammal och får berättat för mig i en dröm vad som hände då jag var 12 och fram tills nu, coolt, jag har faktiskt aldrig funderat över den saken innan." Jag tror det var min bror som klargjorde allt detta.
Efter det blev det kaos, hela staden i kaos. Det visade sig att Björn Kjellman, som var huvudkaraktär i en dagligt direktsänd TV serie hade dött, hela världen stannade upp och alla undrade hur vi nu skulle kunna njuta av morgondagens program, om huvudkaraktären var död?!
*woke up*

Nå, det var drömmarna.

~*~

Bekännelsen:
Jag trodde, då jag hörde låten "rocketscientist" på radion, att det Britney Spears som gjort den. När sedan radioprataren avslöjade att det var Teddybears, blev jag ganska paff.

~*~

Kritiken:
Jag tycker Rise against's låt "Hero of War" är så gudomligt avskyvärd. Jag hatar den.
Texten är så jävla klen, gitarrspelandet... allt. De har inte satt en grej rätt i den låten.
Lyssa på den här.

~*~

Camden High Street, miss it.