På senare tid har jag nästan börjat uppskatta drömmens värld mer än 'den riktiga'. Flera gånger i vaket tillstånd har jag i mitt mellanmedveta tänkt att jag inte behöver ta så hårt på saker o ting, eftersom jag 'vet' att det finns en annan värld dit jag kommer nån gång. (Så den har rädslan av ensamma nätter & sömn blir något av Catch22...)
I alla fall, eftersom jag allt mer ofta luciddrömer & då vet att jag kan komma undan situationer om jag vill, kan påverka, vet att det inte är blodigaste allvar i vad jag än gör & vet att jag förr eller senare kommer ur den världen som jag just då befinner mig i (o kan därför bara flyta med o göra vad fan jag vill) känns då (och nu) som en betryggande känsla...
No comments:
Post a Comment