En dålig dag, så att säga.

Skulle upp vid 08.00 för att åka buss kl 09.20- Arbetsförmedlingen & fika med Albin. Lika bra o va där då de öppnar tänkte jag. & Albin har ingen telefon så jag kunde inte bara låta honom stå där ovetandes om jag nu inte hade kommit. Så jag åkte- trött & sliten.

På bussen, tio minuter efter jag gått på, ringde Albin, sa att han inte kunde komma & att vi fick ta det en annan dag... I knew it, jag hade kunnat ligga kvar ett par timmar, men inte då.

Så jag gick till AMS. Skulle höra om de var villiga att betala resan till Norge & intervjun där... Det lät positivt till en början, sen sa den tjurskalliga jävla kärringen: eller hur gammal är du?
- 19!?
- Ja men då blir det inget vet du, du kan gå hem.
Så gick jag därifrån. Irriterad. Planerade på hur många molotov coctails det skulle behövas för att spränga hela huset i skyn... 5 skulle nog bli lagom.

Gick iallafall vidare till Ungdomsmottagningen, klockan var nu 10.15. Portarna dit öppnar 09.30 så jag var varse om att det kunde va folk. Men det var inte en käft. Dock såg jag en skylt ''Vi har fikarast mellan 10.00-10.30, sitt ner o vänta så länge''.
JAHA, va fan!? de hade ju antagligen precis fått i sig frukost hem ifrån!
& det var inte allt... på en handskriven lapp 1 meter därifrån stog det ''Vi ber om ursäkt för lång väntetid, vi är bara en barnmorska här idag så vi gör så gott vi kan med besöken''.
Oh ja, för det hade ju varit omänskligt att ta en 15 minuters kaffepaus!

Vidare & tog en fika med mig själv. Jävligt skönt faktiskt. Då ringde Phil & sa att jag skulle ta mig ut till tornby för att mötas. jag drack upp & kom på att jag skulle till banken innan jag åkte, så jag gick dit.
Fija ska ha 75:- av mig o jag hade dem kontant, så jag skulle sätta in dem á la oldschool. kom fram till kassan o kom på att fija använder sig av Nordea, inte Swedbank, som jag då var på.
-vi kan fixa det ändå, sa killen i kassan.
-Bra, sa jag.
- men då tar vi en avgift på 50:- för att det är på annan bank, fick jag som svar.
...OK!
Det blev ingen överföring.

Mötte iallafall Phil & hans pappa, vi åkte hemåt, o då går bilen sönder- mitt på E4an! o där blev vi sittande i 45 minuter, fick åka bärgarbil in till stan igen, som tur är hade de reservdelarna på verkstaden så vi väntade ca 1h sen kunde vi åka hemåt igen.
Trots allt har mitt humör inte sjunkit så mycket som det 'borde' ha gjort, det är ju alltid nåt.
Slutsats: Jag håller mig nog inne resten.