Allt som hänt mig på senaste tiden ang. ''viktiga'' saker har lett till besvikelse. Nu menar jag inte jobb och så, för det har ju löst sig. Jag menar mer saker de senaste två veckorna, outside work.
Eller ALLT har ju inte varit besvikelse, för Fija kommer å hälsar på snart (LÄNGTAR!!!), imorgon ska jag träffa Sara (fett nice), jag planerar att åka till England i Januari & det är gött, har sökt nya jobb (, jag är en rastlös själ utan ännu funnen tillfredsställelse), kollar på lägenheter & det känns lovande. Jobbet går också bra & de flesta arbetskamrater är bra. Chefen är schysst. Boendet jag nu bor i funkar kanon.
Så var är det jag gnäller om?
En punkt i mitt liv fungerar inte som jag vill & det finns inget jag kan göra åt saken. Är lika nu som jag var på den tiden då murarna var som högast, fast nu är de lite lägre. Men de finns där på obehagliga ställen, fel ställen. Fast ändå rätt ställen, de räddar mig gång på gång.
Jag är tacksam, men jag önskar liksom att de aldrig ens skulle behöva finnas där, önskar att det inte fanns något som behövde beskyddas.
Nu är fallet inte så, så jag får fortsätta le innanför teglet, göra vad jag gör bäst.
No comments:
Post a Comment